Polcirkel Cup i backspegeln

Den 21 januari i herrens år 2012 deltog vi i en Futsal turnering i Övertorneå. Detta är vad jag personligen tar med mig.

Jag lämnar Luleå under mörk, tidig morgon. Jarre kör. Jag somnar och vaknar någonstans längs en ringlande, smal landsväg. Mina ögon faller över berg och skog, faller över natur beklädd i bländande snö, upplyst endast av den vackert försynta dagning som råder. Jag tänker att det spelar mindre roll hur turneringen går. Jag känner mig nämligen redan till frids, hemma och nöjd med mitt klubbval.

Vi anländer med ett bilstelt, ännu osynkat lag som genast får problem mot ett samspelt, futsal-tränat Pol/Svanstein. Vi lyckas så småningom hitta våra positioner (om ej ännu våra ben eller lagkamrater), vända matchen och avgöra med 20 sekunder till godo (4-3).

Till den andra matchen är vi vakna och kör över Kalix med 5-0. Alla är rätt nöjda, alla förutom Mika Uutela som i brist på frisk målvakt måste stå.

I semifinalen möter vi ett finskt, ännu mera futsal-tränat lag som slutligen besegrar oss på straffar efter 1-1 efter full tid följt av en mållös förlängning. Mika (som nu sluppit stå) kallar det för en ren tränarförlust eftersom tre uppenbart värdelösa straffskyttar har valts ut (Jussi: Utanför, Markus: I magen på målvakt, Viktor: Utanför.)

Matchen om tredjepris utgår eftersom Pol/Svanstein lag röd inte vill/ids/kan/ska spela och redan har åkt hem. Det kan nämnas att Pol/Svanstein är föreningen i fråga som faktiskt har anordnat turneringen.

Sammanfattning
Allt som allt en bra genomkörare för kroppen. Allt som allt ett roligt träningspass i januari för ett lag med duktiga fotbollsspelare som till seriepremiären kommer att utgöra ett bra fotbollslag (inte futsal-lag).

En reflektion om futsal
Futsal är en helt annan sport än fotboll. Som Bandy och Hockey. Som cricket och baseball. Futsal är och förblir en rolig fritidsgårdsaktivitet i klass med couronne och biljard, med enda skillnaden att man sliter mer på leder och får träningsvärk på konstiga ställen. Men det är fortfarande en vettigare och nyttigare träningsform än att springa runt, runt på arcus löparbanor i takt med att tiden ödslas och fotbollshjärnceller förtvinar.

Rolig information
Tre av lagets Luleåspelare åkte upp fredagen och sov över i Övertorneå för att slippa köra bil lördag morgon. De övernattade i ett hus där det tydligen var 14 celsiusgrader för att frun i huset tycker om att leva i låg temperatur. Spelarna såg frusna ut hela dagen, men enligt egen utsago så skedade de varandra natten lång, en aktivitet som i alla fall måste vara bra för lagsammanhållningen. (Som en parentes kommer samtliga tre från numera nedlagda SSK). 

Som avslutning
”Andreas, vakna, vi är snart framme.” är en mening som utan sammanhang inte tycks speciellt uppseendeväckande, men budskapet får genast en tyngd och ett obehag över sig om Andreas i fråga är den som kör bilen i vilken vi för tillfället färdas i längs E4:an.

Allt som allt en bra helg med ÖSK. På återseende.

// Viktor